Varför rapporterar medierna bara om kriget – inte om fredliga lösningar?

18.10.2022,  Hufvudstadsbladet
Pirkko Lindberg, författare

I HBL (14.10) ifrågasätter Robin G. Elfving Kvinnor för freds agenda. Agendan enligt de insändare jag tagit del av är att det behövs en öppen och oförfalskad utvärdering över hela det förlopp som orsakat kriget ända sedan Natoutvidgningen inleddes på 1990-talet och sedan Maidan-kuppen 2014 med inblandning av CIA och USA. Och Kvinnor för fred har upprepade gånger efterlyst en öppen debatt om lösningar.

Varför får man inte läsa om varför de två Minskavtalen försvann ut i tomma intet? Minsk I undertecknades av representanter för Ukraina, Ryssland, Folkrepublikerna Donetsk och Luhansk i september 2014. Minsk II förhandlades fram av Tyskland och Frankrike och undertecknades i februari 2015 av Ryssland och Ukraina. Det föreskrev att tungt artilleri skulle dras tillbaka från fronten mot att östra Ukraina skulle få ett större självstyre.

Varför har det inte rapporterats att Storbritanniens premiärminister Boris Johnson vid sitt oanmälda besök i Kiev den 9 april under sitt möte med president Zelensky bad honom att inte fortsätta med fredssamtalen som pågick i Turkiet, och hävdade att Putin måste besegras? Detta kunde man läsa i det ukrainska nyhetsmediet Ukrajinska Pravda, som citerade tjänstemän från den ukrainska presidentens kansli.

Varför står det inte på löpsedlarna att 66 nationer, representerande mer än hälften av världens befolkning, vid FN:s generalförsamlings möte i september, enträget uppmanade till diplomati för att avsluta kriget i Ukraina genom fredliga förhandlingar?

Varför berättar inte medierna att professorer, jurister, ekonomer och andra intellektuella från hela världen skickat ut en appell för fred. De manar till diplomati och samtal för att avvärja ett tredje världskrig med atomvapen. Det gäller också den eskalerande konflikten mellan USA och Kina.

Varför berättas det inte att Costa Ricas före detta president Oscar Arias, mottagare av Nobels fredspris, föreslår att USA och Nato erbjuder sig att dra tillbaka sina baser mot att Ryssland lämnar Ukraina i fred? Ryssland har redan länge varnat för att man känner sig hotad av baserna invid landets gränser. Costa Ricas konstitution föreskriver att landet inte ska ha någon stående armé.

Varför rapporteras det inte om att den kände amerikanske ekonomen Jeffrey Sachs nyligen allvarligt uppmanade både USA och Ryssland att visa återhållsamhet. Sachs är professor i ekonomi vid universitetet i Columbia. Han har varit rådgivare åt flera av FN:s generalsekreterare. Han hänvisar till att det redan i mars fanns ett utkast till fredsavtal mellan USA och Ryssland som baserades på icke-utvidgning av Nato. Avtalet avvisades av Zelensky på inrådan av USA. Det brådskar med att återkomma till detta fredsutkast!

Sachs påminner oss om att president Kennedy 1962 avvärjde Sovjets atombombshot, inte genom militära insatser, utan genom ett löfte om att dra bort USA:s atomraketer i Turkiet. Detta mot att Sovjet drog tillbaka sina raketer på Kuba! I dag är vi lika nära – om inte närmare – ett atomkrig som då!

Det måste väl vara möjligt att i finska medier rapportera om dylikt utan att det betecknas som rysspropaganda. Det måste vara möjligt att fördöma Putins brutala angrepp på Ukraina och samtidigt redogöra för USA:s brutala verksamhet runt om i världen.

I HBL (14.10) kallar Jan-Erik Ingvall Ryssland ”en terroriststat utan like i den moderna historien”. Jag uppmanar honom att ta sig en titt på USA:s terrorverksamhet; bilder från Hiroshima, Nagasaki, Agent Orange-offren i Vietnam, offren för utarmade uranbomber i Irak. För att inte tala om bombningar i Syrien och Afghanistan. Alla utgjorde i stor utsträckning angrepp mot civila.

All terroristverksamhet måste upphöra. Väst måste sluta upp bakom genuina fredsförhandlingar. Allt måste göras för att förhindra ett krig med atomvapen.

Pirkko Lindberg, författare, Helsingfors